- Project Runeberg -  Pekka Huskoinen /
56

(1895) [MARC] Author: Gustaf Schröder With: August Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Genom finnskogarna. - 16. Vid Kymmens strand.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blef så stark frost att allt frös bort, hvilket dock icke hände
så ofta på de södra som på de norra skogarna, hvarifrån
Pekka kom.

Pekka måste ock erkänna för sig själf, att finnarnas
odlingar gått betydligt framåt sedan han först kom till
Sverige, samt att hans stamförvanter under årens lopp, trots
sin fattigdom, förvärfvat sig ett betydande antal kreatur,
som vid svår nöd kunde hårdare skattas.

*


16. Vid Kymmens strand.



Med dessa lugnande tankar anlände han till sjön
Kymmen och stod jämte sitt sällskap snart vid Anttis hem.
Pekkas ankomst var icke alldeles oväntad, emedan ryktet
föregått honom, då han på det hela färdats långsamt.

Antti, Lissu, med deras fyra barn, togo emot våra
resande med oförställd glädje. Gretti framdrogs ur sitt
björnskinn och blef föremål för allas omvårdnad. Snart
voro våra resenärer inne i Anttis mer än vanligt stora och
omsorgsfullt byggda stuga, där de omhuldades och undfägnades
så godt huset förmådde, och det förmådde mer än
den tiden var vanligt.

Gårdens väl valda läge vid sjön, jämte Anttis kraft och
flit, hade gjort den till den största och bästa i denna del af
skogen. Antti stod högt bland sina landsmän både som
odlare och jägare. Hans ovanliga kroppsstyrka, hans saktmod
och hjälpsamhet hade ock därtill bidragit.

Då Pekka berättat de sista tilldragelserna i sitt
kringströfvande lif, jämte förlusten af deras gemensamma
ungdomshem i fjällen, brusade Antti upp. »För mig betyder
det icke mycket, men jag är både ledsen och förargad å
dina vägnar, ty en för dig mer passande plats är icke godt
att finna. Där hade du det som du önskade. Där kunde
du på din undangömda holme lefvat ut ditt lif i frid och ro.
Att svenskarna funnit den, förefaller mig mycket besynnerligt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:00:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pekkahus/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free