Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 24. Till kungs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stod en stund stilla och såg sig omkring, under det hans
manliga drag antydde ett djupt svårmod.
»Jag kan ej misstaga mig,» sade han till sin omgifning,
»här är Pekkafallet, och där på kullen stod Pojlans pörte.
Nu ligga här hus byggda af svenskar, och sveden är öde.
Det ser ut som människor icke skulle besökt den i vinter.»
»Du har rätt, Pekka,» sade Sukoinen. »Detta är nu
ett fäbodställe, som svenskarna tillägnat sig, sedan de
bortjagat den finne som bodde här. Jag har hört talas därom,
ehuru jag icke visste, hvar stället var beläget. Men låtom
oss icke dröja här längre; det är icke den enda ödegård vi
finna på vår väg. Framåt! I morgon hinna vi ned till
Säfsen; i mitt hem där kunna vi hvila ut i trygghet.»
En vecka därefter återfinna vi våra vandrande finnar
lägrade vid Dalälfvens strand. Våren hade nu gjort sitt
inträde, och marken var bar. Granarna buro ljusgröna
barrknoppar, björken små löf, och den mäktiga älfven flöt
lugnt fram mellan sina branta, rödgula sandstränder.
Finnarna hade slutit en ring, i hvars midt Sukoinen
stod och talade.
»Vi äro nu midt ibland svenskarna, och, så vidt jag
vet, finnes ingen af vår stam här i närheten som vi kunna
gästa hos och rådas med,» sade han. »Men jag har varit
här förut och har en bekant man, som jag vill gå och tala
med. Det är liesmeden i Hedemora. Af honom kunna vi
få höra nyheter, och han skaffar oss den proviant vi behöfva
medtaga härifrån, ty sannolikt finna vi icke vildt här i
skogarna söder och öster ut, som hittills. Hvila här nu!
Jag vill gå att tala med mannen; i morgon är jag åter.»
»Här i denna ås har jag hvilat förut,» sade Pekka,
»men det är många år sedan dess. Då var icke smått om
vildt häremellan och hafvet; men måhända är det
annorlunda nu. Jag. hoppas likväl, att vi skola finna hvad vi
behöfva till lifvets uppehälle utan att behöfva bära med oss
proviant till någon myckenhet. Låt se, Mårten och Pavo,
om ni kunna finna något åt oss till kvällsmat.»
»Jag trodde det!» sade Pekka då de unga männen
återvändt till lägret, medförande en knippa gäddor och några
änder. »Det finnes nog bärgning för finnarna hvar som.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
