Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 34. Det tappade spåret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag vill följa dig öfver sjön, Pekka, efter du går norr
ut. Men se dig för, ty träffar röfvarflocken dig, kan det
gå illa. Jag vet ej, hvad du skall göra åt den trakten. Vänd
dig åt annat håll! Söker du land, finner du endast dålig
mark där norr ut.»
Under det Haakasett gjorde den enkla farkosten i ordning
hade Pavo och Pekka ett kort, lågmäldt samtal, hvilket
hade till följd, att båda öppnade sina tröjor och uttogo
några silfverslantar hvar. De hade samsats om, att de kunde
afstå dem till den nödställde finnen. Det var en del af de
pengar de fått för de förra sommaren samlade pärlorna.
»Tag med hem, Haakasett!» sade Pekka med detsamma
han, då de voro öfver på andra sidan sjön, skakade dennes
hand och sköt ut båten. Därmed gick han hastigt in i
skogen, där Pavo väntade honom.
»Pekka, Pavo!» ropade finnen, men intet svar, blott
ekot som upprepade: Pekka, Pavo!
»Nu tillbaka åt väster och norr, Pavo! Jag önskar icke
söka upp flera finnar; vi få reda oss själfva. Tillbaka öfver
den lugna floden gå vi och följa den norr ut så långt det
passar oss. Framåt!»
Så gingo dessa båda lugna och förhoppningsfulla genom
den öde skogen till ett företag som skulle afskräckt många.
Men de gingo med vakna sinnen och uppfattade skogens
alla tecken.
»Det här är besynnerligt,» sade Pekka till sin följeslagare,
»kan du tyda det här?»
»Ett människospår!» sade denne; »men det är gammalt,
vattnet uti det är klart, och mossan har rest sig nästan helt
och hållet.»
»Ja, så är det, men det är icke därpå jag tänker: spåret
är efter en kvinna. Det är det som förvånar mig, Pavo;
kvinnospår så långt in i vildmarken! Vi måste söka följa
det, kom!»
Efter en stund stodo männen stilla med nedslagenhet i
sina ansikten.
»Borta!» utropade Pavo.
»Vi kunna icke följa det längre, Pavo. Stackars kvinna!
Skall hon väl påträffa människor? Gör hon inte det, går
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
