- Project Runeberg -  Pekka Huskoinen /
196

(1895) [MARC] Author: Gustaf Schröder With: August Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 42. Minor och kontraminor.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Bah, du går bara och inbillar dig dumheter.»

Jämten hade hunnit fram till posten och muren där
hans blickar flögo ut öfver sjön. Plötsligt träffade ögat
skäret, och med detsamma gaf han posten ett kraftigt slag
på axeln och sade: »se!» och utsträckte handen ditåt. Karlen
hoppade till då han såg åt skäret och upptäckte, att där
under natten växt upp en några alnar lång och tämligen
hög stenmur.

»Djäflar!» hviskade han; »hvad månde detta betyda?»

»Att män ligga bakom den,» svarade Jämten, hvarpå
han fattade mannens gevär och hviskade:

»Hämta min bössa! Båten!»

Mannen baxnade, ty låge män bakom muren, vore stor
fara att klättra nedför bergsremnan och till båten. Väl i
den, var han skyddad af klippan, men vägen dit var ytterst
farlig. Han tvekade dock icke, utan klef utanför
skyddsmuren.

Med detsamma dundrade Jämtens bössa. Han hade
sett, huru en bösspipa stack fram mellan stenarna i muren,
och sköt genast. Skottet besvarades; en kula plattades mot
stenarna bredvid Jämten, och en annan skickade mannen
som var på väg till båten i all hast åter: hans axel var
genomskjuten.

Skotten hade ögonblickligen väckt alla hålans invånare.
Alla skyndade utan buller till sina gevär och hålans
mynning. Där funno de Jämten och hans kamrat nedhukade
bakom muren, hvar vid sin skottglugg, och genast intogo
så många som fingo rum plats bredvid dem. Vargen själf
var en af de första, och hans vana öga upptäckte genast
muren, hvaröfver den blå krutröken sakta höjde sig mot
skyn.

»Två,» sade han till Jämten.

»Två,» svarade denne; »men de äro icke ensamma här
i skogen, det kan du lita på.»

»Bah!» sade Vargen. »Det skall just bli roligt att få
sig ett litet nappatag; det är länge sedan vi fingo slåss.
Båten!» tillade han. »Låt oss locka af dem hvar sitt skott
till, och sedan slinka ned i den och ut och jaga bort dem.
Vi få då nog höra af de andra, och tid ha vi under det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:00:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pekkahus/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free