Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Straffrättstheorien och Penitentiärsystemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och familjeuppfostran 7)- Men icke heller denna in-
vändning träffar penitenliärprincipet sådant vi här fram-
vandet af lifvet är också blott ett negativt moment; och friheten är
dock lifvet i lifvet. Är den frihetsberöfvade lika hel, har han ej
mistat en lem, och är ej denna lem vital, en bufvuddel af hans
menskliga tillvaro? Är ej uti beröfvandet af friheten ett lidande,
och är ej lidandet ett tillkommet och satt, ett positivt, ondt? Om
nu frihetens förlust är ett ondt, så ligger detta onda ej i ”fängelset",
som dock upphör att vara fängelse om ingen fånge als sättes dit,
men i vistandet derstädes; hvilket är begreppet för ett fängelse.
Det är således en ytlig tanke, att ”fängelset icke är något annat än
det rum, Iwaruli strallet skall verkställas”. Gr. Sparre synes ej
vilja anse fängelse för ett straff och tillåter ej heller omsorgen om
den brottsliges bättring, hvilken omsorg han, såsom vi förut erfarit,
benämner med "tvång till förbättring”. Hvad har då den af honom
yttrade tillgifveuhel för penitentiärprincipet att betyda? Hvad åter-
står då af penitentiärfängelset och hvad af isoleringscellen? — Sär-
skilt med afseende på denne senare yttrar Gr Sparre (I: 55), åbe-
ropande Lord J. Eussell, att "alla brott icke hafva sin grund i för-
brylarnes umgänge med hvarandra". Om detta måste medgifvas,
så måste det också medgifvas, att de flesta öfriga brott hafva sin
grund i umgänge med verlden, d. ä. i yttre retelser och frestelser.
Afbrytandet af umgänget.med brottslingarne i det gemensamma fän-
gelset innehåller i och med detsamma ett afbrytande i förra hänse-
endet, ty detsamma onda, som de föregående yttre retelserna och
frestelserna hos brottslingen väckt, och han utbildat under deras
inflytelse, detsamma kan umgänget med de öfriga fångarne under-
hålla och äfven reta till vidare utbildning. — Pag. 56 p. anf. st.
yttras: "En mängd förbrytelser begås också icke af bristande besin-
"ning, utan af svaghet att motstå frestelsen. Månne svagheten min-
"skas genom isolerandet?”. Denna fråga kan först då besvaras när
man sagt hvad denna svaghet är. Friheten, den inre friheten, i sin
utveckling religion och moral, är nödvändigt kraften, motsatt denna
svaghet. Friheten, den missbrukade, den i falsk rigtning utvecklade,
det till herrskande blifna onda, viljan som af det onda gjort
sig beroende och genom fortsatt handling i ond rigtning vuxit, —
denna natur gör det omöjligt att omedelbart återvända; dertill for-
dras en negativ och en positiv viljeyttring åt motsatt håll. Det är
denna förvärfvade svaghet, denna vana (.den andra naturen), som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
