Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Percivals ankomst till världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med en stel och ovanligt kall min och med armarna
korslagda över det vita musslinsförklädet.
– Min dyra tant, sade kommendörkaptenen, då
hon kallt fattade hans framräckta hand, vad har
hänt?
– Jo, min brorson, svarade den gamla fröken,
din marins och Bella Masons giftermål borde ha ägt
rum sex månader tidigare. Världen är ond, min
brorson, och sjömän äro, fruktar jag ...
– Mariner borde ni säga, min älskade tant,
inföll kommendörkapten Delmar inställsamt. Jag
måste erkänna, att varken sjömän eller mariner äro så
nogräknade, som man har rätt att fordra; emellertid
har ju Ben gift sig med henne. Tillåt mig, min goda
tant, att tala för deras ursäktande, ehuru jag är
mycket ledsen över, att en sådan händelse passerat i
tants hus. Jag ämnar, tillade han efter en paus,
giva Keene fem och tjugo för sin djärvhet, så snart
jag återvänt ombord.
– Det hjälper ej saken, min brorson, svarade
fröken Delmar. Jag skall köra henne ur huset, så
snart hon blir så frisk, att hon kan flytta.
– Och jag skall i min ordning piska honom
duktigt, bara jag väl fått honom ombord, tillade
kommendörkaptenen. Jag vill ej, att era känslor ska’
bli sårade och ert sinne oroas på detta sätt, genom
ett opassande uppförande av dem, som äro mig
följaktiga; – nedrigt – skamfullt – avskyvärt –
oförlåtligt, utropade kommendörkaptenen, under det
han på sjömansmanér gick fram och tillbaka i rummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
