Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. En dag i min mors affär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket jag behöver; kanske ni vill mäta upp det
och tillåta mig att lämna tillbaka vad som blir över.
– Gärna, min fru; vill ni ta det med er eller
skall jag skicka det?
– Jag ville ha det nu genast; dröjer det lång
stund att mäta upp det? Jag borde vara hemma
vid det här laget.
– Kanhända vill ni ha den godheten att själv
mäta upp vad ni behöver, svarade min mor, och
i så fall behöver ni ej vänta.
– Ni har förtroende till mig, mrs Keene,
märker jag, genmälde mrs Handbell, nåväl, jag försäkrar
er att jag ej skall svika det.
Min mor log med sitt behagligaste leende, lade
in sidenet och lämnade det till mrs Handbell,
vilken med en hälsning åt kapten Bridgeman lämnade
boden.
– Jag undrar om ni också skulle hysa förtroende
till mig på det sättet? sade kapten Bridgeman till
min mor.
– Jag tror inte det; Amalia säger att ni tager
för er duktigt av cigarrerna och hon är säker på
att ni fuskar när ni räknar dem.
– Säger hon verkligen det? Jaså – jag trodde
annars att om det funnes någon som ville taga min
karaktär i försvar, skulle det vara miss Amalia.
– Kanske, kapten Bridgeman, att hon tröttnat
på att göra det.
– Eller tröttnat på mig, mrs Keene, vilket skulle
vara ändå värre. Se här kommer nu en vacker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
