Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Min far dör och - min mormor rekognoscerar terrängen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kapten Bridgeman, kärleken före giftermålet
flyger lätt sin kos, men kärleken efter giftermålet
dröjer kvar livet igenom.
– Nåväl, min fru, jag vill vara uppriktig emot
er: jag tror inte, att en kvick och bildad flicka,
sådan som miss Amalia, kan hoppas att bli lycklig
med min gode vän Flat; eljest finns ingenting att
anmärka emot hans karaktär. Jag anser honom
mycket oförarglig – ganska oförarglig.
– Ja, han är en mycket vacker ung man, kapten Bridgeman.
– Ja; mot hans utseende kan ingenting invändas.
– Han är också mycket beskedlig.
–Ja; men han saknar ruter i sig; han är vad
man kallar en träbock.
– Jag har hört, han skall vara mycket noggrann i tjänsten.
– Ja, jag har aldrig hört, att han någonsin
varit arresterad.
– Gott, man får inte vänta sig fullkomlighet
här i världen; han är vacker, beskedlig och en bra
officer; jag förstår sannerligen inte varför Amalia
ej tycker om honom, eftersom hennes tycke icke
är fästad på annat håll. Jag tackar för de
upplysningar, ni haft godheten lämna mig, kapten
Bridgeman; och skall söka förmå Amalia att bestämma
sig för löjtnant Flats anbud.
Kapten Bridgeman syntes villrådig.
– I sanning, min fru, äro hennes känslor icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
