Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Ombord på fregatten Calliope
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dröjde där en vecka och fingo sedan order att gå
till Gibraltar och vidare till Malta. Från Malta gingo
vi åter hem med depescher; och hade vi då varit
ute tre månader.
Under denna korta och behagliga seglats hade
jag visserligen icke lärt mycket av mitt yrke, men
lärde dock något av världen i allmänhet. Vad först
kommendörkapten Delmar angår, så var hans
uppförande mot mig långt ifrån tillfredsställande; han
varken såg eller frågade efter mig, då jag var sjuk,
eller fastade någon uppmärksamhet vid mig, sedan
jag åter blivit frisk.
Officerarna och de unga gentlemännen, såsom
kadetterna kallas, voro turvis bjudna att äta middag
hos chefen, och jag åt följaktligen två å tre gånger
middag i kajutan; men kommendörkaptenen tycktes
med flit inte fästa någon uppmärksamhet vid mig,
fastän han vanligen sade ett eller annat ord till de
andra. Dessutom, alldenstund signal-kadetterna
voro uppe på dagvakten, skickade han någon gång och
bad en av de andra äta frukost hos sig, men denna
artighet visades mig aldrig.
Detta förargade mig, och jag talade därom för
Bob Cross, med vilken jag haft långa samtal. Jag
hade sagt honom allt vad jag kände rörande mig
själv, hade för honom yppat mina misstankar och
visat honom min mors svar. Hans tankar i ämnet
voro följande:
– Ni ser, mr Keene, att ni är i en kinkig
ställning. Chefen är en rätt stolt man, alldeles för stolt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
