Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Ombord på fregatten Calliope
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mössa, och var nu verkligen en rätt vacker
människa.
– Mr Keene, sade hon, jag kände inte ert namn,
förrän ni nämnde det för kapten här. Nu har ni
just råkat vackert ut. Jag undrar vad Jem Pearson
skall säga, när ni kommer igen, efter att ha rymt
bort med hans hustru, som ni gjort. Tror ni inte,
det vore bäst, att jag återvände först och ställde
sakerna litet till rätta?
– Jaså, ni skrattar nu, svarade jag; men ni
skrattade så lagom den natten vi voro i drift.
– Ja, det var just inte något att skratta åt. Jag
har er att tacka för mitt liv; ty hade jag varit ensam
i båten, så hade jag aldrig fått sätta min fot på
landbacken igen. Vet ni, sade hon mycket
högtidligt, jag har gjort ett löfte till Gud – att jag
skall upphöra med supandet, och jag hoppas att jag
må få styrka nog att hålla det.
– Tror ni då, att ni kan hålla detta löfte? sade
jag.
– Jag tror att jag skall kunna det; ty när jag
betänker, att jag kunnat gå in i andra världen i en
sådan belägenhet, så känner jag en verklig fasa för
starka drycker. Kunde blott James övergiva dem,
så vet jag med säkerhet, att jag också kunde det.
Jag svär på, att jag aldrig mer skall föra sådant
ombord. Han må banna mig, slå mig – fast jag inte
tror, han skall göra det; ty det har han ännu aldrig
gjort – han må göra, vad han vill, jag gör det ändå
inte; och om han håller sig nykter, efter att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
