Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Åter ombord på Calliope
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Ja, håll bara i med det.
– Det vill jag göra, mr Keene; och ännu mer,
jag skall så länge jag lever, minnas er med
tacksamhet.
Vi rodde ombord i giggen, och Peggy var
snart i sin mans armar. Under det Pearson
omfamnade henne på gångbordet, ty han kunde
ej återhålla sin rörelse, sade sekonden ganska
hjärtligt:
– Pearson, jag behöver dig icke uppe förr, än
efter middagsskaffningen; du kan gå ned med din
hustru.
– Gud välsigne er! Ni är mig bister att se på,
men dock en godhjartad gentleman, sade Peggy till
sekonden.
Peggy höll sitt löfte till mig; hon prisade så
mycket mitt mod och min sinnesnärvaro, talade
så mycket om sin förskräckelse och slutligen om
sitt rusiga tillstånd, om min ihärdighet vid rodret
och båtens manövrering, att jag vann stort anseende
hos besättningen; alltsammans kom slutligen till
befälets öron, och meddelades av sekonden åt chefen
och av chefen åt hamnamiralen. Det vissa är, att
Peggy gjorde mig en stor tjänst; ty jag ansågs icke
längre som en blott nylärling, den där nyss kommit
till sjöss och aldrig bestått något prov.
– Nå sir, sade Bob Cross, ett par dagar efteråt,
det hörs av Peggys berättelse, att ni icke är rädd
av er.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
