Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20. Tommy Dott försvunnen och spökar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Med er tillåtelse, sir, sade Bob, i det han förde
handen till hatten, nämnde chefen något till er om
kol? Jag tror ej vi komma att dröja här länge.
– Nej, svarade Culpepper.
– Då måste han ha glömt det, förmodar jag.
– Åh, vi ha gott om kol, svarade Culpepper.
– Ja, jag kan inte veta; men jag tyckte, jag
hörde kocksmaten säga, att det började lida till slut.
– Lida till slut! Då måste de ha hushållat illa,
utropade Culpepper, som alltid blev mycket ängslig
då han hörde talas om slöseri.
– Jag vet inte vad det lider med kolförrådet,
men jag tycker, det vore bäst att veta, hur det
verkligen förhåller sig; och om så är, att vi ha gott
förråd därav så kan jag ju nämna det för
kommendörkapten, när jag kommer i land i morgon.
– Jag skall se efter; jag skall själv gå ned i kväll,
svarade Culpepper. Kadetterna få ha en fyrugn för
sin räkning – någonting ganska ovanligt – och de
fyra på hela dagen i ända.
– Efter vi tala om kadetter, inföll Cross, kan ni
tro så besynnerligt? Så visst jag här står, – och
ni vet, mr Culpepper, att jag inte är lättskrämd –
såg jag den där unge Tommy Dott, eller hans
vålnad, nyss i kväll.
Det var nu nästan mörkt; Culpepper stirrade på
slupstyraren och sade sedan:
– Åh prat!
– Det är inte prat, det kan jag försäkra er. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
