Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20. Tommy Dott försvunnen och spökar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Se hit! sir, se hit! skrek Cross och sprang
baklänges.
– Vad är det? skrek Culpepper förskräckt.
– Där, sir, där är han. Var det icke det jag sade!
Culpeppers ögon riktades åt det håll, dit Bob
Cross pekade, och då blev han varse Tommy Dott,
stående orörlig, med utsträckta armar, liksom om
han utmanat honom, ögonen stirrande och munnen
vidöppen.
– Barmhärtighet! Hjälp, hjälp! skrek
Culpepper och släppte lanternan, varvid ljuset släcktes så
att de lämnades i mörkret och han ramlade omkull
på kolen.
Bob Cross hoppade över honom och sprang upp
på trossbottnen, följd av Tommy Dott, vilken, för
att hämnas, först hoppade åtskilliga gånger på
skeppsskrivarens kropp och ansikte.
Den senares rop hade gjort larm. Skeppsväbeln
skyndade fram med sin lanterna, just som Tommy
Dott blev synlig över luckkanten, huvudena syntes
över hängmattorna, och några av dem fingo se
Tommy.
Bob Cross gnodde akterut ropande:
– Tommy Dotts vålnad!
Jag för min del låtsade, att jag blivit skrämd från
mina sinnen, och sprang också akterut; det blev en
allmän uppståndelse på trossbottnen. Sekonden
hade utkommit ifrån gunrummet, och frågade, då han
fick se mig, vad som var å färde. Jag svarade, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>