Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20. Tommy Dott försvunnen och spökar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Culpepper hade gått ned i kollåren och fått se Dotts
vålnad. Han skrattade hjärtligt och gick in igen.
Tommy hade under tiden hunnit in i
kadetthytten, där, just som han kom in, alla med fasa rusade
undan för honom. Jag tog honom då i hand,
sägande :
– Ah, se Tommy! Min gosse, hur är det med
dig? De sågo då, att det var Tommy i egen person,
och ordningen återställdes.
Mr Culpepper hissades upp ur kollåren. Som
junker Dótt hade hoppat upp på hans ansikte, såg
han erbarmlig ut, helt svart som han var, med sargat
ansikte och näsan i blod. Han var en stund mycket
oredig, men doktorn gav honom ett opiat och lät
honom lägga sig.
Morgonen därpå blev saken anmäld och
förklarad på halvdäck, Tommy allvarligen skrupensad och
befalld att återgå till sin tjänstgöring. Chefen tyckte
ej illa om utgången, som lämnade honom en
präktig historia att berätta hos guvernören. Tommy hade
ingen aning om, att jag lurat honom; icke heller
anade Culpepper, att hans möte med Dott var
tillställt.
Jag hade slutat den vanliga navigationskursen
under mastern, och hade ingen vidare anledning att få
vistas i kajutan; jag återvände därför till mässen;
men som jag fattat tycke för navigationsvetenskapen,
gjorde jag dagligen observationer och kalkyler.
Vi lågo väl kvar en tre veckor i Port-Royal, och
utskickades därefter på en kryssning utanför kusten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
