Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20. Tommy Dott försvunnen och spökar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ombord på fartyget? Ni kan inte med skäl vara
ond på mig, sannerligen ni det kan, min käre, unge
vän. Jag har velat giva mycket för att få träffa er,
och bliva i tillfälle att visa er min erkänsla för ert
ädelmod att med så mycken personlig fara uppträda till
vårt försvar. Kom, sir, ni måste förlåta en gammal
man sitt misstag; han kunde naturligtvis inte vara
böjd att visa artighet mot en person från den
eskader, som på dessa senare dagar så mycket
förödmjukat oss genom sin tapperhet och sin framgång. Låt
min lilla flicka, vars liv ni frälst, övertyga er, om jag
inte kan det.
Under tiden hade den lilla flickan släppt sitt tag
och låg nu på golvet, omslutande mina knän,
alltjämt gråtande. Jag var nu övertygad om, att den
gamle herrn talade sanning, och att han icke hade
känt igen mig. Jag hade själv glömt, att jag varit
färgad svart, då vi träffades ombord på Stella.
Jag räckte honom därför min hand och lyfte upp
flickan, varefter vi alla tre gingo in i det rum, där
jag först träffat den gamle.
– Om ni visste, huru glad jag är över att se er
och bli i stånd att för er uttrycka min tacksamhet!
sade mynheer Vanderwelt; och stackars Minnie
sedan! Huru ofta ha vi inte talat om den
förskräckliga dagen, och undrat, om vi nånsin skulle få råka
er mera. Jag försäkrar på min ära, att jag inte mera
sörjer över öns intagandee.
Under det fadern talade, stod Minnie bredvid
mig, med sina stora blå ögon strålande genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
