Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 22. Förföljda av ett linjeskepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kommendörkaptenen insåg allt för väl, vilket
vågstycke det var att skicka bort båtarna, ty en
sjövind kunde lätt springa upp och fienden få nytta av
den långt förr, än vi; om detta inträffade, kunde
han komrna upp med fartyget, som var akterut, och
båtarna bliva tagna; ja, han kunde till och med
hinna fram till oss, innan vi finge nytta av vinden. Det
var därför nödvändigt att icke skicka bort båtarna
förr än i sista ögonblicket – det vill säga, icke förr
än vi sågo fransmannen sätta ut sina. Det kunde
icke betvivlas, att han ju sett oss utsätta våra båtar,
emedan han hade lika goda ögon som vi.
Emellertid försökte han att lura oss, ty helt oförmodat,
under det jag hade min kikare på honom, fick jag se
tre båtar komma fram akter om honom och ro rakt
på handelsfartyget. Saken var, att han nedfirat sin
akterbåt och låringsbåtarna i lä, vilket vi icke
kunnat se. Jag rapporterade detta genast till chefen,
som befallde, att folket skulle kommenderas ned i
båtarna.
– Vem skall ha befälet över båtarna, sir?
frågade sekonden.
– Mr Keene, svarade chefen.
– Mr Keene, jag önskar säga er några ord,
innan ni ger er av.
Kommendörkaptenen gick nu till spelet, och
utvecklade för mig de svårigheter, jag nyss omnämnt
jämte möjligheten, att båtarna kunde bliva tagna.
– Ni förstår mig, mr Keene?
– Fullkomligt, sir, svarade jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>