Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 27. Giftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
värdinna. För att vinna inträde och bibehålla sin
plats i hennes hus, måste man, jämte en dryg
räkning, betala med artighet till lika belopp. Hon var
rik, ägde många slavar och behövde icke hålla
värdshus. En sak var emellertid given, att, om de, som
bodde hos henne, voro mycket artiga, och vid sin
återkomst från annat ställe medförde små
presenter, så var hon icke så noga, om de betalde sina
räkningar; ja, för hennes favoriter stod till och med
hennes kassa öppen, och en hand full dubloner var
av henne icke svårt att erhålla, då det gällde.
Annars tillgick det där, liksom i ett vanligt
boardinghouse. Frukosten var färdig i stora salen klockan
nio, och stod kvar, tills var och en, efter sin
bekvämlighet, kommit ned. Middagen var alltid
färdig klockan fem, och då presiderade Crissobella vid
bordet. Civila, officerare vid flottan och armén
ända ned till kadetter, hade tillträde, men
uppbördsunderofficerare och kofferdikaptener ansågos för
simpla. Inrättningen var rätt trevlig, rummen väl
möblerade, slavarna många, uppassningen god, och,
i betraktande av matvarornas dyrhet på ön, kunde
man just ej finna priset särdeles högt, fastän vinerna
m. m. på ett betänkligt sätt förstorade räkningen vid
månadens slut.
Denna signora Crissobellas noggrannhet vid valet
av gäster gjorde, att stället var högst på modet; och
säkert är att det var det bästa i staden. De
nuvarande gästerna voro: jag, löjtnanterna Tommy
Dott och William Maxevel, båda kommenderade på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
