Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 27. Giftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att icke göra det; emellertid fortfor upproret, och
aldrig var det annat än gräl vid måltiderna.
– Så hjälpe mig Gud, gemmen (gentlemän);
ni inga gemmen; ni komma mig önska vara död.
Jag taga obea-vatten en dag; inte vilja leva så här,
sade mamma Crissobella. Jag taga peppardekokt,
jag döda mig själv.
– Gör för all del inte det, svarade Tommy Dott;
då orsakar ni oss kostnad för sorgedräkten.
– Och jag skulle gråta mina ögon fördärvade,
fortfor en av expediterna.
– Gråta sina ögon fördärvade! Det vill inte
säga mycket; jag skulle skjuta mig för pannan, sade
en annan.
– Jag skulle lägga mig ned att dö på er grav,
sade en tredje.
– Allt det där är gott och väl, gemmen; ni säga så
och skratta – men jag inte vara slav. Om inte få er
ur mitt hus, jag hava hämnd; nu säga er det, så ni
komma ihåg det. Ja, fortfor mamma Crissobella,
slående knytnäven i bordet, jag hava hämnd.
– Jag har funderat på, sade en av kadetterna,
vad jag skall göra, om mamma Crissobella tar in
peppardekokt; jag skall då gifta mig med Leila och
och fortsätta rörelsen här, mamma; ni lämnar mig
väl silvret och mobilierna?
Leila var den förnämsta av de kvinnliga slavarna;
hon var en ung mulattflicka, som såg rätt bra ut, och
var allas favorit, emedan hon alltid skrattade, alltid
var vid gott humör och alltid hövlig och påpasslig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
