Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 27. Giftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dekokt. Jag tittade ut genom dörren och såg med
särdeles förnöjelse den iver, med vilken var och
en trängdes och knuffades, för att få sin dosis före
de andra, och aldrig sväljde de den smakligaste
dricksvara med sådan begärlighet. De anade dock
föga, att de i stället för att intaga något, som skulle
återställa dem, nu fingo, vad som verkligen skulle
göra dem mycket sjuka. Så var det likväl; några
minuter senare blev det en scen av jämmer,
suckar, skrik och vridningar, under plågor, som voro
alldeles fasaväckande.
Efter någon stund inkommo slavarna och buro
dem till sängs, överlämnande dem sedan åt sina
egna betraktelser och den våldsamma verkan av
den intagna dekokten, som icke gav dem någon ro
för den natten och gjorde dem alldeles utmattade
till följande morgon.
När det blev dager, gick jag jämte doktorn, som
fått del av hemligheten in till Dott. Tommy såg
eländig ut.
– Lovad vare Gud! här är en, som ännu lever,
sade doktorn till mig.
– Oh! Kapten Keene, sade Tommy, det gläder
mig att se er så rask, men ni fick hjälp långt före
oss.
– Ja, sade jag, jag fick det i god tid; men jag
hoppas, att det icke kommit for sent för er andra
heller?
- Jag är mycket sjuk, sade Tommy. Doktor,
tror ni, att jag får leva?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
