Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 34. Värderika upplysningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en sak, fröken: Se bara på kapten Keene; han är
ju mylords fullkomliga avbild.
– Han är i sanning mycket lik honom, sade
fröken Delmar, begrundande.
– Och vidare: kan fröken tänka sig, att lord
de Versely skulle dragit fram pojken i tjänsten och
gjort en kommendörkapten av honom, om han varit
son av en marin? Och hur håller han inte av
honom! Han är honom mycket kär; och skulle han
kunna begära, att sonen till hans uppassare finge
komma till Madeline Hall, såsom ett passande
sällskap för fröken? Nej, nej, fröken, var säker på att
kapten Keene är en Delmar, och det är därför inte
underligt, att mylord håller så mycket av honom;
ty han är ju hans enda barn, och jag vill våga, att
mylord gärna gåve sin högra hand, om han kunde
lämna honom titeln och egendomen, i stället att den
nu skall övergå till hans brorson.
– Ja, ja, Phillis, det kan nog vara, som du säger;
jag vet icke, vad jag skall tänka om saken. Jag
skall tala med lord de Versely härom; ty, om kapten
Keene är en Delmar, måste man ha honom i åtanke.
Han är då i alla fall en Delmar, ehuru på sidolinjen.
Jag tycker, det är litet kyligt, Phillis; drag mig
därför till terrassen, att jag kommer i solskenet.
Jag tackar dig Phillis! sade jag för mig själv,
under det stolen rullade bort. Din pratsjuka kan bli
mig nyttig. Kanhända mylord erkänner mig inför
fröken Delmar, och det kan ha åtskilligt gott med
sig. Jag dröjde, tills stolhjulen hördes på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
