Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 36. Nära på ihjälskjuten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
intogs hos överste Delmar. Denne tycktes ha fattat
stort deltagande för mig, alltsedan det där skottet,
som höll på att bliva så farligt för mig. Jag måste
tillstå, att jag aldrig varit i sällskap med någon
trevligare person, eller någon mera fulländad gentleman.
Stundom, då vi voro ensamma, syftade han åt mina
släktförhållanden; men detta var en sak, varöver jag
iakttog tystnad, och genast ombytte ämne. En gång
svarade jag dock att såväl min far som mor voro
döda.
Vid min återkomst till Portsmouth fann jag flera
brev, som väntade på mig, däribland ett par ifrån min
mor, som i tidningarna sett omnämnas händelsen
med skottet, och därför var mycket orolig att få höra,
hur jag befann mig. Om jag trott, att hon kunnat
få kunskap därom, hade jag nog ifrån Madeline Hall
skrivit till min mormor, men jag antog att hon ej
skulle hinna få någon notis därom före min
återkomst till Portsmouth. Hennes brev visade
emellertid motsatsen, och i sin oro hade hon alldeles glömt
sitt löfte, att allt meddelande oss emellan skulle ske
genom mormor.
Så fort jag läst breven, inlåste jag dem sorgfälligt
och skyndade mig att svara min mor, att jag nu var
fullkomligt återställd, varnade att icke framdeles
bryta vår överenskommelse, och bad henne besinna,
att, om breven blivit fortskaffade till Madeline Hall,
skulle hennes stil blivit igenkänd. Jag slöt sålunda:
– Min älskade mor! Jag måste bekänna, att jag
nu hjärtligen ångrar det steg, vi togo, att låta er anses
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
