Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Potpourri från Krigstheatern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
fältet, kunde man dock icke föreställa sig det intryck
man deraf emottager!
— Sannt, —- sade Ragnar, — eget nog att
lofsjunga Gud på ett fält som nyss genljudat af de sårades
och döendes rop!
— Jag har aldrig förr i milt lif haft någon aning . . .
men nu har ja^ en sådan!
— Hvilken?
— Att S*** aldrig ålerkommer till de sina!
— Det vore visst ömmande, ty han har moder och
syskon . . . men ingen mer heller, — tillade Ragnar med
låg och hastig lon: — tilläggande: — Har du haft
någon underrättelse från Osbahr?
— Ja, — svarade han gladt, — till och med några
egenhändiga ord. Det låter Gudskelof godt. Jag
ämnar mig lill Jiiterhock. för att hesöka hans unga syster!
Med ett handslag åtskiljdes svågrarna. Samma dag
vandrade Henrik lill staden Jiiterhock, der en mängd
roenniskor hvimlade på gatorna i afsigt att leta sig fram
till något spisqvarter, men hvart man än vände sig,
svarades att förråderna voro slut. Henrik hade dock, som
vi veta, en annan afsigt med sitt hesök derstädes. Det
lyckades honom att få anvisning på det af fru Reichnáu
bebodda huset.
Klifvande uppför en trång obeqväm trappa, befann
han sig i en förstuga, i fyrkant, så stor, som en vanlig
afsats i våra svenska trappgångar. Han drog i en
klock-sträng, då efter några sekunder dörren öppnades, och
ett ungt fint qvinnoansigte syntes inom den samma.
Vid åsynen af den främmande officern, drog hon
sig som en skygg hind tillbaka.
På sitt modersmål frågade Nordensvärd:
— Är det icke Marianne Osbahr?
— En svensk, ack, en svensk! — ropade flickan
på en, fastän med tysk brytning, ren och tydlig svenska.
— Nu öppnade hon dörren helt och hållet, och bad
honom stiga in.
Det var en temligen lång, späd, fin till vexten, hastigt
utbildad flicka.
Till anletsdragen liknade hön sin bror, men hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
