Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Glädje och smärta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
För första gången i sin lefnad knäböjde Henrik för
en mensklig varelse. Liggande för Elisabeths fötter tryckte
han hennes händer till sina läppar, lill sitt hjerta, dä han
till svar på hennes ord yttrade: — Måtte jag aldrig,
aldrig blifva salt på ett så svårt prof.
Med mildhet uppreste honom modren. — Du har
ännu icke sagt huruvida du ingår på de af min man
föreskrifna vilkoren?
— Jag går in på allt, blott att jag nu får trycka
Engel som min fästmö lill milt hjerta, kalla henne min,
säga henne att hon är den första qvinna vid hvilken jag
varit fästad genom kärlek.
En halftimma senare slöto föräldrarna sina barn till
sitt bröst.
Den bön som Gyllenburg och Elisabeth läste i sin
unga dotters ögon, hade icke minst bidragit till deras
samtycke. Fadren var mera än modren böjd för detta
giftermål, men den fasta öfvertygelse att det var en
högre skickelse som fört Nordensvärd i hennes boning,
lugnade henne fullkomligt.
— Är det henne icke nyttigt, — sade hon i sina
tankar, — blir det icke af, och den som lägger bördan
på, gifver ock kraft att bära den.
De älskande befunno sig emellertid på lycksalighetens
ö; snart påminte Nordensvärds återställda krafter honom,
att nu var stunden inne att förflytta sig derifrån ui i den
stormiga yttre verlden.
— Ack, — sade Engel, — hvarför skall du resa?
— Emedan det är hans skyldighet! — inföll
hennes far.
— Vet pappa, — inföll hon, — att jag tycker atl
man skulle kunna lefva af rätt ingenting.
— Såå, — smålog fadren, — när gjorde du det
rönet?
— Man behöfver ju ej mer än litet kött och soppa
till middagarna och en kopp the till aftnarna.
— Och det der, — skrattade Gyllenburg, — tror
åa att man får "för rätt ingenting."
— Men Henrik har sin lön, 300 banko; på den
unna vi lefva som Cræsus! — menade hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
