Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXI. Ett hastigt besök hos Gyllenburgska familjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
gon, godt nytt år! — och hon utsträcker sina armar»
— men hvad har jag här? — hon tar i halsbandet...
<— Ack, ett äkta halsband . . . mamma . . . pappa ... o!
det är för mycket, alltför dyrbart. En hel familj kunde
ju ett helt år hafva lefvat af den summa som det kostat.
Gyllenborg gick fram till sängen. — Halsbandet har
kostat mer än det hvartill ditt och dina föräldrars årliga
underhåll uppgår. Det är ett familjesmycke i
Norden-svärdska slägten . . ♦ och den af våra som detsamma sist
tillhörde, blef det fräntaget under en sömn. Och jag . . .
jag fick det under sömnen.
Ack hvilken intressant historia! — tillade Engel,—
berätta den omständligt.
— Minnes du historien om Amor och Psyche? —
erinrade modren, — när hon försökte att få se honom,
så flög han ifrån henne, om du försöker att intränga i
saker som ej äro lyckliga för dig att känna, så kan du
vara viss om att du åtminstone icke på två nätter får
njuta någon sömn.
— Hvad gjorde det, — inföll Engel, — jag skulle
gerna vaka åtta nätter för att få veta något så intressant.
— Min lilla älskade Engel, — svarade fadren med
sin vekaste röst, — kanske får du lids nog veta det, som
nu så lifligt retar din nyfikenhet. Bjud ej till att lyfta
hvarken på den förlåt som döljer det förflutna eller
framtiden; men lef i det närvarande, njut af minuten, var
glad och tacka Gud .. . Ett nytt år går in i dag, —
fortfor han med stigande rörelse, — hvem vet hvad det
har att innebära, — han hade framträdt till sängen, och
slingrade sina armar kring sina älskade. — Gud vare
med oss! — tillade han.
— Och med... honom! — utropade Engel och
hennes ögon fylldes med tårar.
— Ja, med honom, ock ... du menade väl
Nordensvärd?
— ,]å^ men jag vill äfven tänka på och bedja för
grefve Lichtenfeld, — för honom åtminstoue måste vi tala
Om min förlofning.
— Det tål att tänka på, — svarade fadren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
