Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Lifsgärningen - Andra boken. Striderna i det inre. Reformerna - 9. Peter den stores testamente. Afslutning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.314
K. WALISZEWSKI
"utan djur, som knappast voro värda människonamn;
"och han gjorde dem till civiliserade varelser, ehuru de
"liknade sina landsmän, björnarna, och ehuru de ej ville
"låta undervisa och hyfsa sig af honom."
Tio år senare underkastades detta eftervärldens första
domslut en granskning af en förvisso kompetent domare.
Kronprinsen af Preussen, sedermera Fredrik den Store,
skref till Voltaire:
"Gynnsamma omständigheter och händelser samt
ut-"ländingarnes okunnighet hafva gjort tsaren till en
he-"roisk skugga. En vis historieskrifvare, som varit vittne
"till en del af hans lif, lyfter närgånget på slöjan och
"visar oss denna furste med människans alla fel och
"några af hennes förtjänster. Han befinnes icke längre
"vara detta universalsnille, som vet allt och som vill
"tränga till djupet af allt, utan han är en man, ledd
"af tillräckligt originella hugskott för att blända. Han
"är ej längre den djärfva krigare som icke vet af någon
"fara, utan en feg och försagd furste, som hans
brutalitet lämnar i sticket i farans stund. Grym i fred,
"svag i krig . . ."*)
Jag vill stanna här. Så tidigt begynte och så långt
gick den eviga striden kring det stora minnet, striden,
som rycker de stora döde upp ur grafvens frid. I
utlandet, i Frankrike framför allt, i England, till och med
i Tyskland, har nedsvärtandet tagit öfverhand, alltifrån
Burnet och Rousseau, Fredrik och Condillac till Maistre
och Custine och sist Leroy-Beaulieu. I Ryssland hafva den
allmänna meningen samt den historiska kritiken, hvilken i viss
mån gått i dennas spår, följt olikartade strömfåror. Först
uppstod en häftig reaktion, hvilken höjde till skyarna det
förflutna, som reformen fördömt. Denna fick en tolk i
Boltin. Den tog ett slut under Elisabets och framför allt
under Katarina ILs regering, och i Golikovs bok genljuder
’) Remusberg den 13 november 1737, Voltaire, CEuvres, del Xt
sid. 45.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
