Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nej, Ifvar, aldrig mer Så gnnflig låra tyd.
ir far.
Ilvad straffbart öfvcrdäd! med flutna ögon lyd.
Den Gud, Som äter magt at veridens grund förstöra.
Och, blixtrande af håmd, at alt til intet göra,
Til några mänskors lif mån han ej ock har rått?
Om, Pomald, i ditt flott man dig for nåra trådt,
O-n der en Samlad flock emot din höghet brunt,
Mån icke fleras blod til din förSoning flutit?
Och Samma rått Som din du Himlen neka tör.
Då han förtörnad år och åter blidkas bör.
DOM-ILD.
Håll djerfve! redan nog du har min mildhet pröfvat.
Du lefde icke mer, om blott jag rätten öfvar.
Det kall du vanklådt har, det kall jag votda vet,
Ånnu dig frålfa må från ftraffets billighet.
Gå, innom templets mur at Snar förSoning Söka,
Låt offerdjurens blod på våra altar röka:
Kan hända himlens Gud til våra Suckar ser!
Vakt! sturen borgen til.
TREDJE SCENE.
D O M AL D. En af Vakten,
Vakten.
Dig Ottar genast ber
At företräde Så: sin orSak lian mig döljer,
Men menighetens mängd sin trogna Lagman följer.
DOMALD.
Ack! dessa ögnablick jag längtat vara fri.
Men da mitt folk begär, jag måste laonung bli.
Lät Ottar nalkas hit — hvad qval mitt hjerta Sårar!
FJER-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
