Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(Harmset.) Men Dyveke har ej längre samma rätt som
den ringaste af dina undersåtar! Din tjänarinna har
tjänat ut! Leksaken duger ej längre — — bort
med den!
KRISTIAN.
Du gör mig orätt, Dyveke. Du står mig lika så
nära nu, som för. (Då Dyveke går en förnärmad min
och vänder sig hort.) Var jag någonsin hård emot dig?
(Hon svarar ej och ser fortfarande hort.) Har jag
någon-sin vägrat dig en bön?
DYVEKE
(vänder sig plötsligi till honom igen och gör en sirlig och
högst ceremoniös nigning. Med kokett sänkta blickar):
Herre och konung, — din tjänarinna kommer
också till dig med en ödmjuk bön igen. (Niger
ceremoniöst.)
KRISTIAN.
Dyveke förstod förr att bedja — på ett annat
sätt. — Men — må gå! — Hvem gäller din förbön?
Hvem skall jag nu benåda igen?
DYVEKE.
Jag kommer ej för att bedja dig förskona någon.
Tvärtom! (Med en hvass blick.) Jag ber dig om en
människas lif.
KRISTIAN.
Hvilken ovan bön på Dyvekes läppar! Hvem är
han, den olycklige, som försyndat sig så svårt?
dyveke (upprörd).
En människa, som drifvit hån med mig, — som
talat till mig om kärlek — endast för att kunna få
vända mig ryggen, och såra mig till döds med sin
trolöshet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
