Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Restaurangen sorlar sakta, och ljuset faller i vita,
duniga strömoln över borden. Några klänningar, tätt
tryckta mot svarta, en smula framåtböjda skuggor,
glida omkring på dansgolvet. Saxofonerna strö dämpad
melankoli ut i luften.
Anita sitter tyst i soffan bredvid mig. Hennes hår
ligger ljust oeh lydigt utefter huvudet och gör
ansiktet större, öppnare. Strax bakom ena örat anas ett
fint, rött streck, men det kan också vara en skugga.
Man märker det knappast i lampskenet.
Jag får lust att gäspa. Jag känner mig trött och
nedstämd och stirrar efter cigarettröken, som vill
antaga konturerna av Eriks huvud. Det skymmer
undan sorlet, och jag sitter allena med Anita i en tom,
vit sal.
Hon vänder sig plötsligt mot mig:
— Jag är så trött. Skall vi inte fara hem så
småningom? Här är ju så tråkigt att man knappast
orkar gäspa.
Det är så tomt i bilen, att jag trycker Anita intill
mig oeh gömmer huvudet i hennes pälskrage. En
formlös skugga böjer sig ned över oss och skymmer undan
allt det övriga.
Anitas axlar smyga ängsligt ifrån mig. Jag ser
henne småle. Men hon småler inte mot mig, utan mot
tomheten, som i ljusstrimmiga flisor flyger förbi bilen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
