Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Porträtt 12. Corfitz Beck-Friis - Porträtt 13. Ulrika Dohna, född Steenbock - Porträtt 14. Ulrika Eleonora von Fersen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och omtänksam husfader var grefve Corfitz Beck-Friis
en värdig representant for sin tids svenske
jorddrottar.
N. v. D.
13. Grefvinnan Ulrika Dohna var dotter
af majoren grefve Fredrik Magnus Stenbock och
Ebba Margareta De la Gardie samt sondotter
till hjelten vid Helsingborg fältmarskalken
grefve Magnus Stenbock. Hon föddes 1732 och
gifte sig vid 30 års ålder med korpralen
vid Lifdrabanterna grefve Abraham Achates Alexander
Dohna. Några år senare lemnade grefve Dohna
krigs- och hoftjensten som öfverstelöjtnant och
slog sig med familj ned på sitt gods Stjernsund
i Nerike. Då den helt nära denna egendom
belägna staden Askersund 1776 nedbrann, visade
grefvinnan Dohna mycket deltagande för det häraf
alstrade eländet och lyckades äfven, tack vare
verksamt bistånd af sin syster hofmästarinnan
grefvinnan Rosen, genom insamlingar bland de
kungliga och hoffolket hopbringa en betydlig summa
till de nödlidande stadsbornas understöd. Hon afled
1783, efterlemnande en dotter och tre söner,
med hvilka grefliga ätten Dohna i Sverige utslocknade.
N. v. D.
14. Ulrika Eleonora von Fersen, den sedan så
ryktbara grefvinnan Höpken, föddes 1749 i ett hem, der
allt andades skönhetssinne, harmoni och lifsglädje.
Hennes far, öfverhofjägmästaren grefve Carl von
Fersen, var en af sin tids vackraste, gladaste och
mest konstnärligt begåfvade ädlingar, och hennes
mor, Charlotte Sparre, högt prisad för skönhet och
älskvärdhet, hade i sina unga dagar under namn af »la
charmante rose» väckt sjelfva Versailleshofvets
beundran. Äldst af fem systrar, alla strålande
af fägring och behag, anstäldes Ulla Fersen tidigt
vid hofvet, der hon genast blef föremål för dess unga
kavaljerens hyllning och beundran. I främsta
ledet af tillbedjarnes skara trädde en prins af
blodet, den unge, älskvärde hertig Fredrik, hvilken
i häftigheten af sin kärlekslåga ville göra
den vackra Ulla till sin gemål. Mäktiga hinder
uppreste sig dock mot denna plans förverkligande.
Man bortgifte i stället den nu 21-åriga
skönheten med den med henne jemnårige kaptenen
friherre Nils von Höpken, känd som en af sin
tids vackraste karlar. De första åren af
detta äktenskap skildras som ovanligt lyckliga.
De unga makarne voro lidelsefullt förälskade
och njöto i fulla drag af sin sällhet. Men snart
började Höpkens mindre älskvärda sidor att
framträda. På spel och dryckenskap hade han
redan före sitt äktenskap offrat en stor del af sin
faders ej obetydliga förmögenhet. Dessa passioner
återtogo nu sitt herravälde öfver den lättsinnige
ynglingen, han blef under deras inflytande rå
och brutal, och hans stolta unga maka drog
sig djupt kränkt tillbaka till sin gamla triumfplats
hofvet. Flera försök till närmande makarne
emellan gjordes men förgäfves. Höpken förföll
alltmera, till dess han vid 31 års ålder afled.
Den unga grefvinnan, vorden statsfru hos drottning
Sofia Magdalena, egnade sig nu uteslutande åt det
glada, skimrande hoflifvet, bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
