Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms öfverståthållare (forts.) af N. v. D. Grefve Mikael Törnflycht
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppviglat dem till detta steg, hvilket af högstdensamma
betraktades som myteri och för hvars noggranna
undersökande han nu tillsatte en generalkrigsrätt,
yrkade med anledning häraf på den misshaglige
öfverstens förflyttning till ett annat regemente. Men
kung Fredriks anseende hade redan genom flera mindre
välbetänkta åtgärder i ej ringa mån rubbats, och
alla hans försök att blifva af med Törnflycht gingo
om intet till följd af rådets fasta motstånd. Den
sålunda förorättade erhöll ej långt därefter
tillfälle att hämnas. Konungen hade nämligen vid
1723 års riksdag inlåtit sig i stämplingar med det
missnöjda bondeståndet för att med dess hjelp ernå den
förstärkning af konungamakten, han hittills förgäfves
sökt vinna. Motpartiets ledare voro dock på sin vakt
och lyckades snart komma de män på spåren, som härvid
tjenade som redskap för de kungliga planerna och sökte
uppvigla bönderna. Sekreta utskottet lät nu tillkalla
Törnflycht och uppdrog åt honom att genast häkta
ifrågavarande personer. Den stora beredvillighet,
hvarmed denne konungens motståndare fullgjorde sagda
order, om hvars laglighet meningarna inom sjelfva
utskottet synas varit delade, tillvann honom också den
rådande riksdagsmajoritetens stora bevågenhet, och
han undfick äfven sin belöning, då »i anseende till
dess väl uppförande» ständerna nu åt honom beviljade
ett lönetillägg under namn af »taffelpenningar».
I riksdagsarbetet hade Törnflycht, efter hvad det
synes, allt ifrån det nya statsskickets införande
alltjämt tagit en verksam del, om han också ej
tillhört de flitigaste debattörerna på det svenska
riddarhuset. Vid 1720 års riksdag erhöll han plats
i sjelfva sekreta utskottet, och vid de följande
riksdagarna återfinna vi honom äfven antingen
som medlem ät detsamma eller af andra viktiga
deputationer. Vid nästa riksdag 1723 förekommer hans
namn åtskilliga gånger i riddarhusprotokollen. Sålunda
ses han genom landtmarskalken hafva låtit framföra
klagomål öfver »den slätta anstalt» för släckning
af eldsvådor, som i Stockholm förefunnes; hvilka
klagomål också torde gifvit anledning till förslags
väckande om en »Brand- och Politie-Ordning för alla
städer i riket». Vidare ingaf han ett memorial i
fråga om tillsättandet af officersbefattningar,
hvari han sökte åt regementschefen häfda den rätt,
som denne »efter uråldrigt bruk, krigsartiklar och
fundamentallagen hafver och hafva bör». En större
uppmärksamhet väckte han dock, då han jämte den snart
så ryktbare Carl Gyllenborg nu framträdde med »några
anmärkningar vid den projecterade riksdagsordningen»,
innehållande åtskilliga förslag till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
