Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ytterligare om Gustaf IV Adolf, K. F. W-r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ytterligare om Gustaf IV Adolf.
Till de Minnen af f. d. konung Gustaf IV Adolf,
som meddelas i denna tidskrift (sid. 65-71 h. o),
är fogad en not, i hvilken hänvisas till Nils
Arfwidssons resebeskrifning »Nord och Söder», men
en uppgift därstädes gör det nödvändigt att äfven
hänvisa till B. von Beskows Lefnadsminnen, sid. 256,
där en alldeles motsatt uppgift förekommer.
De torftiga omständigheter, i hvilka f. d. konungen
lefde, äro allmänt bekanta, äfvensom att han icke
ville mottaga erbjudet understöd. Han önskade lefva
obemärkt, men utsattes likväl i tryck för smädelser
och förtal, hvilket dref honom till författarskap,
idkadt i böcker och tidningar, ehuru de senare
genom sitt missbruk af tryckfriheten voro honom en
styggelse. Skrifvandet mot och om honom fortsattes
i nedsättande syfte äfven efter hans frånfälle. I
det afseendet utmärkte sig den bekante författaren
C. A. Adlersparre, som i Aftonbladet 1845 fick införd
en följetong med titel: »Konungen, romantisk tidstafla
af Albano», utgörande enligt bifogad not »fragment
af ett större arbete, benämndt 1809 års revolution».
Denne förf. var född 1810 och hade icke annan
kännedom om f. d. konungen än den han inhemtat i
tryckta, ofta mindre pålitliga framställningar, eller
genom hörsagor, och som han skref tedentiöst, blef
innehållet af hans skrift delvis osant. Tidningen
Svenska Minervas utgifvare, J. C. Askelöf, som
noga följde den s. k. liberala pressens missbruk af
tryckfriheten, fann sig därför föranlåten att uppträda
mot Albano med ett inlägg, hvari bl. a. säges,
att hos denne »yppar sig, med eller utan afsigt,
en fullkomlig obekantskap med den tidens costum,
karakterer och egenheter». »Så t. ex. är beskrifningen
på Gustaf Adolphs utseende och klädsel till det mesta
origtig. Någon »utböjd benbyggnad öfver tinningarne
och låghvälfda ögongropar» (hvilket sednare dessutom
ej rätt kan förstås) hade Han icke. Med sin långa
och smärta växt, med högt och alldeles icke insjunket
bröst, med sin höga och sluttande panna och de stora
blå ögonen, var han fast hellre en grann figur, och
det enda, som vanstälde Honom, låg uti de af Albano
omförmälta tjocka läpparne. Uti sin klädsel var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
