- Project Runeberg -  Personhistorisk tidskrift / Sjätte årgången 1904 /
71

(1899-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till vår medeltida personhistoria, af L. Fr. Läffler

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

karl j toffta), sades, att om honom »myckit goth
spordis opta», m. m. Man kan tänka sig, att han redan
som ung gjort sig bemärkt för lysande gåfvor och då
fått detta tillnamn »den raske», medan han vistades
hos sin fader, herr Ulf Abjörnsson i Småland;
denne var nämligen under många år lagman i Tio
härads lagsaga.

Adjektivet anter är sannolikt en nybildning (liksom
de småländska dialekternas substantiv anter ifver
o. s. v.: »va[ra] i antern»). Jag förmodar, att
adjektivet anter (neutr. antert) utgått från ett
adjektiv i neutr. annt
[1]
(af ett utdödt maskulint annr)
som ännu finnes i flera norrländska dialekter och i
värmländskan samt fanns i fornnorskan. Här är icke
platsen att närmare ingå på ordets utveckling; till
jämförelse kan blott erinras om nydanskans adj.
ilter, vilter, af hvilka det förra äfven finns i en
svensk dialekt (östgötskan), samt svenska dialekters
adj. letter.

Om sålunda antre måste antagas vara en nybildning,
är det onekligen högst anmärkningsvärdt, att denna
nybildning funnits här redan på 1300-talet.

*



De nu undersökta orden kolpöga och antre – ja äfven
glosöga – lämna intressanta exempel på hvilka
märkliga bidrag till den fornsvenska ordskatten ännu
kunna hämtas från de personliga tillnamnen och visa,
huru önskligt det vore, att en fullständig samling af
dem, lexikaliskt ordnade och vetenskapligt förklarade,
komme till stånd. Vårt fornsvenska ordförråd kan icke
dessförinnan anses vara fullständigt kändt.

3. Ett adligt släktnamns uppkomst.

Ett sigill till ett pärmebref, utfärdadt i
Linköping den 31 maj 1360, bär omskriften S[igillum]
Nicolai Steffanss[on], d. v. s. Nils Steffanssons
sigill. Detta visar en sköld utan hjälm och i skölden
»en snedbjelke belagd med tvänne spärrar» (Se SRAP. I:
141). Sigillet har sålunda tillhört en frälseman, som
enligt det vid samma tid vanliga bruket nämnes med
sitt förnamn och som tillnamn därtill fadersnamnet
med tillagdt son. I det tillhörande pärmebrefvet,
som är på latin, kallas emellertid denne

[1] Uppgiften i Rietz’ Dialekt-Lexikon I, 10, b.,
att i rimkrönikorna skulle finnas ett »ant, ændt,
skyndsamhet» beror, enligt benäget meddelande af
prof. Söderwall, på ett misstag, hvarför dock här ej
lämpligen kan närmare redogöras.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 11:46:01 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/pht/1904/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free