Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till vår medeltida personhistoria, af L. Fr. Läffler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kallas i Erici Olai krönika – som går till 1464 –
Dominus Carolus Antra (SRS. II: 1: 108). »Lege Carolus
a Tophta», säger utgifvaren af SRS.; men ett sådant
skriffel kan här omöjligen antagas. Jfr hvad som här
nyss förut sagts om Kolpöye. I Biographiskt Lexicon
..., XV: 69 har gjorts ett försök att förklara
Antra, i det att detta förmodas vara »ett försök att
öfversatta de Typtom: Toft?» Jag förstår icke rätt
detta förklaringsförsök. Antra är ju neutr. plur. af
subst. antrum, som betyder grotta, hålighet, och
detta är ju något helt annat än toft. Hade man velat
öfversatta detta ord på latin, hade det väl icke
mött någon svårighet att finna det rätta däremot
svarande latinska ordet (transtrum). Meningen
i Biogr. Lex. är kanske, att antrum och transtrum
förväxlats vid öfversättningen. Men detta är ju icke
mycket sannolikt. Icke heller kallas herr Karl Ulfsson
någonsin ensamt Tofta (för af Toftum, af Tofta),
hvilket nämnda öfversättning borde förutsätta.
Jag förmodar, att äfven här föreligger ett personligt
tillnamn. Men medan tillnamnet kolpöga, såsom vi
funnit, afsåg en yttre egenskap, så torde antra afse
en inre egenskap, ett karaktärsdrag. Äfven sådana
tillnamn voro vanliga i forntiden.
Antra förmodar jag nu stå för antre (jfr i nysvenska
den goda mannen för den gode) och vara bestämd form
af ett adjektiv anter. Detta adjektiv lefver ännu i
landskapsmålen i Östergötland, Kalmar län och Öland
samt betyder enligt Rietz driftig, arbetsam, äfven
omtänksam, enligt N. Linder (Om allmogemålet i Södra
Möre härad, s. 29) ifrig, rask, liflig (äfven städad,
putsad), enligt enskildt meddelande af lektor Linder
på Öland: ifrig, energisk, omtänksam. Ett tillnamn
med sådan betydelse kunde väl passa till den man,
om hvilken det vid hans död sades, att han »miles
egregius et nobilissimus in populo, farna et virtute
præclarus, sciencia multa pollebat» (SRS. I: 1: 124,
Vadstenadiariet), d. v. s. att »han var en utmärkt
riddare, af ädlaste börd i landet, lysande genom rykte
för mandom, framstående genom mycken lärdom», och
i en annan skrift omkring 50 år efter hans död (nya
början till Gamla Krönikan, v. 69, där han kallas her
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
