Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karolinen Georg Plating-Gyllenboga, af W. P.-G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
därunder 3 mil från hufvudkolonnen vid en by anfallen
af ett öfverlägset antal ryska dragoner. Med äkta
karolinsk tapperhet slog han dem dock tillbaka och
bemäktigade sig därvid en del boskap och 20 vagnar
med allehanda lifsförnödenheter. Den 4 juli var
han med vid Holofzin, där hans regemente höljde
sig med ära. Här sårades han i vänstra låret af en
»rännkula», hvilken han sedan fick behålla hela sitt
lif. Så småningom sjönk den ned nedom knäet. 1709
den 7 januari var han dock åter med vid stormningen
af Viprek, där regementet led svåra förluster,
och dess dåvarande chef, öfverste de Frietzsky,
stupade. Själf slapp han undan med en svår kontusion
i högra axeln, af hvilken han dock sedan ofta hade
stor olägenhet. Men kung Karls bussar dvaldes icke
gärna länge på sjukbädden. Redan den 23 i samma månad
finna vi honom som befälhafvare för en styrka, hvilken
hade till uppgift att i byn Gurkij i Ukraine indrifva
lifsmedel. Härunder blef han vid Sowotzin anfallen
af 800 kosacker, hvilka kan dock med mycken tapperhet
slog tillbaka. Den 26 februari 1709 utnämndes han för
sitt välförhållande vid 27 års ålder till andre kapten
vid Hundra härads kompani. I denna befattning kämpade
han den 28 juni i det sorgligt minnesrika slaget vid
Poltava. Upplänningarna stredo här med utomordentligt
hjältemod. De ledo också större förluster än något
annat regemente kan uppvisa. Under slagets gång
stupade sålunda chefen, öfverste Gustaf Stjernhöök,
öfver stelöjnanten Ar endt Fredrik von Post och
kompanicheferna. Då tog mot slutet af slagdagen
Georg Planting befälet öfver de kvarlefvande och likt
lejon värjde sig dessa soldater mot den åttadubbelt
starkare motståndaren, eldade af sitt befäls föredöme,
framför allt af den sårade konungens. Denna strid har
skalden Fredrik Sander i sin diktsamling Karlavagnen
förevigat med följande ord:
Det var kaptenen Planting-Gyllenboga,
Som dessa få församlade till slut,
Och kämpade, som eldens sista låga
Högt flammar upp, och tappert höll han ut.
Kung Karl, som såg den ringa hopen fäkta
Mot ojämn makt, framljungade i hast.
Där veko ryssarna ett steg förskräckta,
Då blefvo många hufvudskålar bräckta,
Men bladet vände sig, den sega tågan brast.
Dock det blef slutligen fåfängt att sätta sig till
motvärn mot öfvermakten. Vid Dnieper måste spillrorna
af svenska hären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
