- Project Runeberg -  Personhistorisk tidskrift / Sjätte årgången 1904 /
92

(1899-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Huru min farfar blef adjutant hos Adlersparre samt ett och annat om revolutionen 1809, af C. G. Flach

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ej göra något angenämt intryck på Adlersparre. Från
denna stund blef han mera sluten inom sig själf. Hans
öppna förtroliga meddelanden upphörde äfven för hans
närmaste omgifning, och en vida större nedslagenhet
visade sig dä hos honom, än vid revolutionens utbrott
i Karlstad. Orsaken härtill utgjorde föremål för
mångas gissningar, hvilka dock tycktes förena sig
i den slutsatsen, att denna viktiga tilldragelse
rubbade den plan för revolutionens utgång, som han
slutit inom sig, utan att meddela till någon.

I Västerås mötte oss dåvarande öfveradjutanten major
Björnstjerna (numera H. Ex. grefve Björnstjerna). Han
lifvades af samma anda som vi, hvilket var oss så
mycket angenämare, som denne unge, tappre krigare
kom till oss från den upplösta finska armén med
lagrar skurna vid Sikajocki, Lappo, Alavo, Idensalmi
och Oravais.

Allteftersom vi närmade oss Stockholm, ökades
Adlersparres mörka utseende; intrigerna mot honom
och truppernas inryckande i hufvudstaden hade redan
börjat sitt spel. Under negociationen härom hade han
sitt högkvarter i Tibble gästgifvargård, i hvars
trakter trupperna voro förlagda; dagen nalkades för
vårt intåg i Stockholm. Vid Järfva värdshus mötte
oss ridhästar från det kungliga stallet att begagnas
af Adlersparre och hans talrika stab. Redan vid
tullporten mötte en oräknelig folkmassa, hvaribland
många af Adlersparres gamla bekanta närmade sig honom
med lyckönskningar, hvilka besvarades med hans vanliga
glädtiga hälsning, och då någon bland dem yttrade,
att herr öfverstelöjtnanten kommer ännu ihåg oss,
svarade han: ’Det är väl just nu, som jag minst bör
glömma gamla vänner.’

Tåget fortsattes Drottninggatan utföre under
oupphörliga hurrarop från folkmassan. Alla fönster
voro uppfyllda af fint klädda damer, hvilka med sina
viftande näsdukar hälsade oss välkomna. Vägen togs
därifrån öfver Gustaf II Adolfs torg, Mynttorget,
Nygatan åt Skeppsbron, där trupperna emottogos och
hälsades af riksföreståndaren, åtföljd af Adlercreutz
jämte stab. Under folkmassans hurrarop vid Skeppsbron
yttrade Adlersparre åt mig: ’Kom ihåg mina ord, att
det pack, som nu hurrar för oss, är om några dagar
färdigt att stena oss.’ Så hade han läst historien
och folklynnet.

Från Skeppsbron begaf sig Adlersparre med sin stab
upp till slottet, där riksföreståndaren gjorde honom
bekant med Adlercreutz. Dessa revolutionens hufvudman
hade förrän då icke träffat hvarandra.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 11:46:01 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/pht/1904/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free