Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Huru min farfar blef adjutant hos Adlersparre samt ett och annat om revolutionen 1809, af C. G. Flach
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denna episod vittnar om det djärfva mod och den
själfständiga karaktär, som utmärkte Adlersparre
vid alla tillfällen, då fråga var att taga sitt
parti. Många, utan att på ett närmare håll se och
djupt bedöma dessa egenskaper hos Adlersparre, skola
anse denna liknöjdhet för Possens beslut såsom en
planlös underlåtenhet att trygga revolutionens
framgång; men det var Adlersparres öfverlägsna
förmåga att bedöma sinnesstämningen i landet, höjden
af nationens lidanden och dess uttömda krafter att
längre understödja Gustaf Adolfs förstörande krig,
hvars planlösa utförande slutligen lämnade ryska
kosackerna fast fot på svensk botten, hvilket från
första stund slöt kring hans person den ringa styrka,
som i Karlstad öppnade revolutionen, och hvilket
hos Adlersparre vid ett tillfälle framkallade det
yttrandet till mig: ’Hela Sverige skall sluta sig till
oss.’ Denna sanning låg visserligen till grund för
den stolthet, hvarmed han upptog Posses vankelmod,
hvilket han nog insåg snart skulle bestämmas ’par la
force des choses’.
Också var vår marsch från Karlstad till Stockholm ett
triumftåg, som i mindre skala skulle kunna jämföras
med Napoleons från Elba till Paris. Öfverallt mottogos
vi af folkets jubel och med öppna armar. De publika
kassorna öppnades för oss utan motstånd, och det
ena regementet efter det andra slöt sig till våra
fanor. – På Sunds herregård, Adlersparres högkvarter,
nära Atorps gästgifvargård mötte oss dåvarande
löjtnanten vid Lifregementes dragoner Pantzerhjelm
med underrättelse om, att konungens arrestering, som
varit i fråga att verkställas vid Beckers värdshus,
blifvit af dåvarande kungl. sekreteraren, numera
landshöfdingen, Hans Järta afstyrkt; att general
Adlercreutz vägrat, att någonting företaga af skäl,
att ingenting vore förberedt och att föreningen i
Stockholm hade hela sitt hopp fästat vid västra arméns
snara ankomst dit. Adlersparre sammankallade genast
sina officerare, meddelade dem med vanlig öppenhet
det ankomna budskapet och frågade dem, huru de ville
göra. Därpå följde ett enhälligt svar: ’Vi följa
herr öfverstelöjtnanten i lif och död.’ Pantzerhjelm
återvände med detta svar jämte detta tillägg från
Adlersparre: ’Hälsa Hans Järta från mig och säg honom,
att det svenska blod, som varder rinnande, det varder
rinnande öfver hans hufvud.’ Med denna anda hos chef
och underlydande fortsattes marschen till Örebro, där
vi underrättades om Gustaf Adolfs arrestering och att
hertigen af Södermanland hade såsom riksföreståndare
emottagit riksstyrelsen. Denna underrättelse tycktes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
