Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms öfverståthållare (forts.) af N. v. D. Grefve Hans Henrik von Essen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Essens nya onåd varade icke länge. Då blomman
af landets ungdom kallades till vapen till det
hotade fosterlandets försvar, togos äfven den
profvade krigarens tjänster ånyo i anspråk. Han
utsågs sålunda i april 1808 till generalinspektör
öfver Upplands, Södermanlands och Västmanlands
landtvärnsbrigader. Försöket med en nationalbeväpning
visade sig dock lika litet verksamt som alla andra
den olycklige Gustaf Adolfs åtgärder till Sveriges
räddning ur dess fruktansvärda belägenhet. Ställningen
blef med hvarje dag alltmera kritisk, och äfven en
så god rojalist som Essen nödgades om ock med smärta
vidgå, att föga hopp om hjälp fanns, så länge Gustaf
IV Adolf ledde Sveriges öden. Redan under dennes
vistelse i Pommern 1807 hade Essen af de missnöjda i
armén uppmanats att med dem samverka för att medelst
konungens afsättning bereda Sveriges frälsning,
men han hade af böjt alla våldsamma steg, förmenande
tiden ännu ej vara mogen för en statshvälfning. Äfven
sedermera, dä förhållandena blifvit som mest
förtviflade, synes han alltjämt hafva intagit samma
tillbakadragna hållning. Tvifvelsutan kände han sig
foga danad att spela en revolutionsmakares roll,
och för Gustaf III:s vän måste det ju också kännas
ytterst motbjudande att ställa sig i spetsen för en
sammansvärjning, riktad mot denne konungs son. Den
för bevarandet af Sveriges själfbestånd så nödvändiga
hvälfningen ägde sålunda rum utan Essens medverkan,
men det dröjde icke länge, innan hans tjänster togos
i anspråk för det nya statsskickets räkning. Han
synes också från begynnelsen helt och fullt hafva
slutit sig till detsamma och af 1809 års män alltid
omfattats med stor aktning och förtroende. Det
berättas sålunda, att Georg Adlersparre, vid denna
tid Sveriges måhända mäktigaste man, haft för afsikt
att föreslå honom till riksföreståndare, för den
händelse hertig Karl undandragit sig detta höga men
bekymmersamma värf. Sedan blef Essen en af de män,
hvilkas insättande i den nya konseljen västra arméns
befälhafvare redan under marschen mot Stockholm
energiskt påyrkade, och den 26 mars 1809 kallades
han också till ledamot af riksföreståndarens råd.
I denna sin egenskap torde han i allmänhet troget
hafva anslutit sig till och understödt Adlersparre,
som äfven personligen skattade honom högt och benämnde
honom »sitt orakel i bon sens». Men själfständig som
alltid tvekade Essen icke att uppträda med kraft och
fasthet gentemot den härsklystne revolutionshjälten,
så snart hans egen rättsuppfattning råkade i strid
med dennes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
