Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ok eller blifwa bunden i samwetet, fly all betraktelse af lag,
förmaningar, bestraffningar. Den förra meningen är mera grof och
sällspord; men till den sednare kunna redliga, troende och saliga
själar ganska lätt förwillas. Detta sker wanligen på följande sätt:
När man genom Guds innerliga barmhertighet ändtligen
kommit till trons salighet i Kristus, erfarit evangelii kraft och
huru allting då blef lif och anda, när ljuset i evangelium
uppgick, så förwillas man snart att tänka, att all denna saliga
werkan, allt detta lif, ljus, glädje, lust och kraft är ensamt evangelii
werk, och man förgäter att betänka, att om icke lagens förberedande
werkningar hade gått förut, skulle evangelium aldrig hafwa
skaffat sådan frukt – att tusende höra samma evangelium, samma
ljufwa predikan, som wi, men gå lika döda, kalla och stela
derifrån, som de gå ifrån lagens predikan – att der, hwarest icke
bokstafwen dödar, gör icke Anden lefwande – att det är endast
de kranka, som läkaren helar och gläder. Detta förgäter man och
tänker blott på de stunder, då man erfarit lif och kraft, hwilket
skett genom evangelium. – Härjemte lärer man snart, att en
kristen, wid betraktelser af förmaningar och bestraffningar, är mycket
böjd för att så fördjupa sig i sina pligter och brister, att han
förgäter den rättfärdighet och nåd, som han har i Kristus Jesus, och
kan "på nytt fångas under träldomens ok"; då kan man lätt falla
på det rådet, att aldrig befatta sig med dessa förmaningar och
bestraffningar utan helt och hållet förakta och fly dem, såsom
skadliga för en kristens tro – och dessutom, när det dock är blott
tron och Anden, som gifwer lif, lust och kraft, så äro ju alla
förmaningar öfwerlödiga o. s. w. På detta sätt har mången kommit
till den antinomiska willfarelsen.
För det andra hafwa många blifwit förwillade genom
missförstånd om det språket: "Wetande, att för den rättfärdige är
ingen lag satt" (1 Tim. 1: 9), hwartill äfwen den öfwersättningen
lätt bidrager; ty i grundspråket står der mera ordagrannt sålunda:
Wetande, att på den rättfärdige lagen icke ligger, nemligen med
sin dom och förbannelse (Gal. 3: 10, 13), ej heller med sitt
träldomsok, sin twångsregering (Rom. 7: 4, 6; Gal. 3: 25; 4: 1-5),
eller såsom till rättfärdighet inför Gud nödwändig (Rom. 10: 4;
kap. 3: 19-24); en trogen är både rättfärdig inför Gud "utan
lagens tillhjelp" och efter anden willig till det goda utan lagens
trug; men huru nödwändig och god lagen likwäl är för honom,
dels såsom rättesnöre, wägkarta, dels till daglig förödmjukelse, till
en beständig och tilltagande syndakännedom, hwarigenom Kristus
alltid blifwer honom nödwändig och dyr, derom skall snart sägas
något mera.
Ändtligen kommer härtill, att de troende snart få lära känna
werkhelgonens ofwannämnda nit om lagen, deras blinda beskyllningar
mot de trogna om lagförkastelse, deras warningar och
farhågor derför; och nu kan det lätt hända, att, jemte det de lärt
förakta dessas anskri, de också förgäta ordets egna rättmätiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
