- Project Runeberg -  Pilgrims tillfälliga betraktelser /
74

(1912) [MARC] Author: Karl Palmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Syndaförlåtelse och tro (20—26) - 24. Tåget i dimman eller Tro och icke se

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

74

34

Tåget 1 dimman

eller

Tro och icke se.

I Skottlands högländer utgör det ett viktigt
näringsfång att ur de bon, som den otaliga massan
sjöfåglar byggt åt sig i klipporna, samla in ägg samt
det fina dun, med vilket dessa bon blivit klädda.
Det är ett med stor livsfara förenat näringsfång.
Klipporna reså sig ofta lodrätt ur havet till en
ofantlig höjd, och här och var finnas stora fördjupningar
inåt, i vilka fåglarne helst byggt sina bon. Ned till
dessa stiger fågelfängaren på det sättet, att ett tåg
antingen fasthålles av någon uppe på bergets spets
eller fastbindes däruppe. Utefter tåget halar han
sig ned från den svindlande höjden över det mörka,
ofta vilt upprörda djupet, till de bon han vill skatta.

Under det han inne i klippan skattar bona,
händer ofta, att en i dessa trakter egendomlig,
alldeles ogenomtränglig dimma lägrar sig kring berget
och insveper allt, tåg, berg, hav, tills det blir
fullkomligt osynligt. När mannen nu skall stiga upp,
är tåget, som han lät bliva hängande efter sig,
alldeles försvunnet. Han finner väl själva nedre änden,
men sedan slutar det mitt i luften, slukat av dimman.
Tror han nu sina ögon, bliver han där han är eller
kastar sig ned i havet. Men tror han sitt minne,
som säger honom, att tåget firades ned hela sträckan
och att han stigit upp genom sådan dimma förr, så
fattar han tåget, stiger uppåt och är räddad.

Den där stackars mannen liknar du ofta, du
Guds barn, som går härnere, stadd i övningen med
att tro och icke se. Du stirrar nedåt — där är döden.
Du stirrar kring dig — där är svarta natten. Du

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:34:06 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/piltibet/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free