Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Bön och tillbedjan (75—78) - 77. Den lugna floden eller Stilla tillbedjan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241
gärningar famnar själen i tron himmel och jord, det
som nu är och det som skall komma. Såsom
aposteln utropar, då han beskådat Guds stora
frälsningsplaner med judarne och med hedningarne: O vilket
djup av rikedom och visdom och kunskap hos Gud!
Eller såsom han betygar om Guds makt: Han
förmår göra utöver allt, vida mer än vi begära eller
tänka. Eller såsom han förklarar rörande sig själv:
Jag är viss därpå, att varken död eller liv, eller
änglar eller herradömen eller väldigheter, eller de
ting, som äro, eller de ting, som skola komma, eller
höghet eller djuphet eller något annat skapat skall
kunna skilja oss från Guds kärlek, som är i Kristus
Jesus, vår herre.
En sådan tillbedjan är det högsta vartill en
människa kan komma i detta livet. Det är den största
av trons frukter. Det är ett återställande, så långt
detta kan ske på jorden, av våra första föräldrars
umgänge med Gud i paradiset och en försmak av
de saligas umgänge med honom en gång i himmelen.
Det är något av det himmelska manna, som skall
njutas i Guds paradis.
Guds fulla avsikt är nu, att även du och jag
och varje troende skall komma till detta trons
åskådande och detta tillbedjande i anden. För det
ändamålet har han gjort och gör allt, såsom ju även en
jordisk fader gör vad han kan för att få se sitt
barn lyckligt och glatt. Sin helige ande har han
givit för att uppenbara och genom den
uppenbarelsen föra in sin och Kristi kärlek i våra hjärtan.
Medlet därtill känna vi ock, nämligen att vi se bort
från vår och våra gärningars värdighet och se allena
på Gud och hans gärningar. Ty han har icke gjort
vad han gjort, eller gör vad han gör på grund av
att vi gjort något gott inför honom, utan allenast
på grund av sin fria nåd. Det är hans hjärtas lust
och glädje, att vi se och erkända detta och göra
oss det till godo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
