Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
BJÖRNSTJERNE BJÖRNSON
Emellertid hade den svenska pressen öppnat en skarp
polemik mot de norska kraven och när stortingsbeslutet
blev känt i Sverige motionerade publicisten V. F. Dalman
på Riddarhuset om att riksdagen skulle begära av kungen
att icke sanktionera beslutet utan riksdagens hörande.
Efter en för Norge kränkande motivering, som hävdade
Sveriges överhöghet i unionen, beslöt riksdagen att fordra
en revision av riksakten, som gick ut på bl. a. gemensam
representation m. m. Den svenska ministären hade redan
förut ändrat mening och gjorde till kabinettsfråga att
kungen skulle vägra sanktion på stortingets och den norska
regeringens enhälliga beslut, vilket han även gjorde i norskt
statsråd, men förklarade till protokollet att han delade sitt
norska råds uppfattning av sakens betydelse i Norge, men
ej ansåg tidpunkten lämplig, utan ville framdeles själv
föreslå denna grundlagsändring.
När så statsminister Louis De Geer dikterade att
grundlagen om ståthållarämbetet angick båda rikena, och således
ej kunde ändras annat än i sammansatt svenskt och norskt
statsråd, då beslöt stortinget enhälligt en adress till kungen
vari det opponerade mot en revision annat än på grundvalen
av likställdhet och vardera rikets rådighet i allt, som icke
var lagligen att beteckna som unionelit.
Det är värt att lägga märke till att Louis De Geer på
gamla dar i sina Minnen yttrar att om man vill bygga
sin dorn på allmängiltiga rättsgrunder, så kan det knappast
förnekas att norrmännen ha rätt i realiteten i nästan alla
sina påståenden, och att det inte är billigt att det ena folket
uppoffrar mer av sin självständighet än det andra, ty då
blir det ena i större eller mindre grad ett lydrike.
I Sverige hade Norge några få ivriga försvarare,
däribland August Sohlman1 och August Blanche2, vilken både
i pressen och borgarståndet kraftigt manade de »övermodiga»
1 Redaktör i Aftonbladet.
2 Författare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
