Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Deraf kommer sig äfven, att bildergalleriet såsom helt i
alldeles förvånande grad saknar intresse. Det blir på längden
tråkigt och mycket tråkigt att följa denne Johan genom de
ändlösa detaljerna af en sjukligt missbelåten barndom, en sjukligt
öfverspänd ynglingatid och ett sjukligt utsväfvande studentlif.
Det är ledsamt att höra hans bamkammarsqvaller på far och
mor, att läsa hans krior, kärleksbref och långa
gradualafhand-lingar; att följa hans små »öfningar i att promenera på Karl
XUI:s torg med högburet hufvud och ledigt hängande armar»;
att genomgå förteckningen på hans flammor med eller utan
bleksot eller vattsot, att räkna alla de gånger — han supit sig full
eller firat »Afrodite Pandsemos». Inventariet å en soplårs
innehåll är också en verklighetsskildring, men kan derför icke göra
anspråk på deltagande.
Icke heller har förf. sörjt för att hufvudfiguren i dessa
teckningar kan tillvinna sig läsarens sympatier. Det är icke en stark
själ, som kämpar mot lifvets vedervärdigheter och besegrar dem,
icke heller en god och ädel ande, som dukar under i striden,
men luttrad och förbättrad; det är icke ett ömt och mildt väsen
som vinner veka hjertan, icke en frisk fyr som fröjdar manliga
sinnen. Han ^ftvingar oss sällan någon medkänsla vare sig af
glädje eller sorg, men drifver allt för ofta vår likgiltighet till
vämjelse. Några stordåd uträttar han icke till dato; något godt
i det lilla gör han ej hellér. Så egoistiska äro verkligen
menni-skorna, att de då fråga sig: hvad hafva vi med denne att skaffa ?
Hvarför skall berättelsen om ett sådant lif sättas på tryck i
stora volymer?
Svaret på denna fråga ligger måhända i slutet af andra
afdelningen, der det vid berättelsen om Johans afsked från
universitetet heter:
»Han skulle snart finna, att uppfostran gjort honom
oduglig för samhället, och när han icke fann sig i att vara utvisad,
började hans tvifvel vakna, om icke samhället, till hvilket skolan
och universitetet hörde, också hade en skuld i hans uppfostran,
och om icke hela samhället hade fel som borde botas.»
* *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
