Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dagen — tjänstflickorna i stället för härtiginnorna,
i synnerhet tjänstflickorna, eftersom härtiginnorna
voro i Coblentz. Men om man också giljotinerat
hundra hertigar och vikomter på tjugofyra timmar,
hade dock ingenting förändrats.
Nöden tilltog alltmer. Eftersom man alltid
måste ha någon aflöning för att kunna lefva, och
man icke uppbar någon aflöning, hvad tjänade det
då till med tusen lik mer eller mindre?
Då började folket att tröttna. »Er revolution
går ju bra!» hviskade reaktionären i arbetarens öra.
»Ni ha aldrig haft det så dåligt!» Och så småningom
lugnade sig de rika; de kröpo fram ur sina
gömställen, retade trashankarna med sin lyx, klädde
sig som sprättar och sade till arbetarna: »Kan det
inte vara nog med dumheter nu! Hvad ha ni vunnit
på revolutionen? Nu kan det vara tid att hålla
upp!» Och med beklämt hjärta och uttömdt tålamod
hade revolutionären kommit därhän att han sade inom
sig: »Än en gång är revolutionen förlorad!» Han gick in
i sin håla och lät allt ha sin gång.
Då framträdde reaktionen i all sin
högdragenhet. Den utförde sin statskupp. Sedan
revolutionen var död, behöfde den endast trampa på dess lik.
Orh man trampade på det! Man utgöt
strömmar af blod, det hvita skräckväldet afhögg hufvuden
och fyllde fängelserna, under det att de höga
lättingarnas orgier började på nytt.
Detta är en bild af alla våra revolutioner. År
1848 erbjöd parisarbetaren »tre månaders nöd i
republikens tjänst,» och efter tre månader, då han
icke stod ut längre, gjorde han sin sista förtviflade
ansträngning — som dränktes i blod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
