Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då han mörbultade Jack, som låg och vrålade om nåd
under hans knän.
— Vad nu, Dan? Jag trodde, du hade avstått från
att slåss? sade han, i det han kom Jack till undsättning.
— Vi slåss inte, vi bara brottas, sade Dan i det
han motsträvigt upphörde.
— Det ser nästan alldeles så ut och känns nästan
alldeles så, eller hur, Jack? sade mr Bähr, då den
besegrade gentlemannen med svårighet kom på benen
igen.
— Det skall inte bli i brådkastet jag brottas med
honom igen. Han har nästan bultat huvudet av mig,
brummade Jack, hållande fast denna del av sin lekamen,
liksom om den verkligen lossnat på hans skuldror.
— Saken är den, att vi började på gyckel, men
när jag fick omkull honom, kunde jag inte låta bli
att knöla på honom, förklarade Dan, som såg ut, som
om han skämdes litet smått.
— Jag förstår. Åtrån att gå någon på livet var
så stark, att du icke kunde motstå den. Du är ett
slags bärsärk, Dan, och att ha någon att nappas med
är för dig något lika nödvändigt som för Nat hans
musik, sade mr Bähr, som kände till hela samtalet
mellan gossen och mrs Hanna.
— Kan inte hjälpa det. Därför, såvida du inte
vill bli knölad, så gör du bäst i att inte komma i
min väg, svarade Dan, med en varnande blick i sina
svarta ögon, som kom Jack att skyndsamt retirera.
— Om du vill ha någon att brottas med, så skall
jag giva dig en segare motståndare än Jack, sade mr
Bähr, och gående förut till vedgården, pekade han på
åtskilliga trädrötter, som blivit uppgrävda på våren
och legat där, väntande på att bliva kluvna.
— Se där! När du känner dig benägen att
misshandla gossarna, så kom bara hit och giv fritt
spelrum åt dina överflödande livskrafter, och jag skall tacka
dig därför.
— Det vill jag, och därmed tog Dan den yxa, som
låg honom närmast, halade ut en seg rotkubb och
satte åt den så kraftigt, att spånorna flögo vida
omkring och mr Bähr flydde för brinnande livet.
Till hans stora förnöjelse tog Dan honom på orden,
och man såg honom ofta med hatt och jacka av och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
