Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det icke är tingen, sysselsättningarna i sig själfva som
äro triviala, ehuru vi för bekvämlighetens skull måste
uttrycka oss så ibland, utan det är vårt lif som kan
bli trivialt, vi själfve som bli det. Det lilla är det
icke i och för sig. Vi behöfva icke syssla med
lifvets stora frågor för att vara dess stora uppgifter
nära. Vi kunna lefva centralt just genom att gå upp
i det lilla. Att vara förströdd är att lefva periferiskt.
Att samla sig är att lefva centralt. Att stanna, att
höra lifvet någon gång, det är att känna
medelpunkten; äfven om man står stilla inför det lilla.
Ett exempel:
Ser du denna fågel, som sysslar mellan
löfven? Du ser honom, men du kan icke hejda dig.
Vårens tåg skrider förbi dina ögon på det viset.
Lifvet glider bort, bort, och hvarje ögonblick hälsar
dig något, som aldrig mer skall gå dig förbi — men
du orkar icke möta dess blick. Det märkliga är att
du vill, men dock icke kan. Ty du har icke brådt
om. Du skulle gärna dröja. Men hvad är det då
att stanna? Det är att uppmärksamma. Att fixera i
blickpunkten således först och främst. Men är det
nog? Vi antaga att du tvingar dig att betrakta denna
fågel. Hvitt på vingarna, ett band blågrått o. s. v.,
egenskapen a+b+c. Är det detta du vill?
Ingalunda. Då har du icke ännu stannat. Ännu känner
du att lifvet drager dig förbi utan att du griper det.
Ty märk — det är icke fågeln du vill se, utan fågeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
