Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2.
Antites.
Först måste erkännas, att det ofta är känslan,
som kommer en människas tanke att röra sig i
antitesens form. En känsla är nödvändigt förenad med
föreställningen om, man kunde säga förkänningen af,
sin motsats. Relativitetens lag blef först konstaterad
på känslans område. Smärtan öfver en förlust
innesluter ju lifliga föreställningar om den förlorade lyckan.
Och ej nog med att känslan manar fram
föreställningar om sin motsats, den har en tendens att till och
med realiter slå öfver i sin motsats, i enlighet med
rytmicitetens lag: när glädjen hos barnet blir trött,
slår den öfver i olust. Därför går tanken i
allmänhet så lätt öfver från fattigdom till rikedom, från
lugnet till stormen o. s. v.
Men om känslan härvid är verksam, är
föreställningen det äfven. Ty också denna är till sin
natur och i sin födsel antitetisk. Den beherskas af
relativitetslagen. Tanken gror med två hjärtblad. Den
börjar med ett ställdt mot ett annat. För medvetandet
i dess allra första gry hos barnet är icke något hvitt
och ett annat svart, utan det ena är blott och bart
ett annat än det andra. Medvetandet börjar med att
motsätta ett något och ett annat; i denna punkt
öfverensstämmer den moderna psykologien med Hegel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 15:23:21 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/poesilogik/0070.html
