Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För diktaren är säkerligen det synekdokeiska
förfarandet utmärkande. Till hans begåfning hör att
med skarpt öga upptäcka den punkt, som är rik på
relationer, den enskildhet, som är egnad att utlösa
andra. Diktningens komposition i smått och i stort
är synekdokeisk. Då en författare presenterar en
person, måste han leta ut några drag, det behöfs icke
många, i hvilka personen så att säga ger sig.
Kjellands Skipper Worse uppenbarar sig först för oss
med dessa märkliga ord: »Laurids, din Devlunge,
op og klar Vimpelen!» Författaren behöfver blott ett
par smådrag till för att, innan vi läst mer än några
rader, ha tecknat den hederlige kaptenen temligen
lefvande för oss. Och egentligen är det ju oräkneliga
drag han med dessa få framför: personens
kroppshållning, sätt att vända sig, hans fysionomi, hans
robusta väsen, hans raska kaptenstag och hans
godmodighet, hans vitalförnimmelser i hjärttrakten och
halsgropen och ansiktsmusklerna, när han ifrig och
rörd och stolt står spänd för att, så fort han kan
höras, ropa ut hvad han så ofta tänkt på: »Vi kommer
sent, Herr Kunsel, men vi kommer godt!» — allt
detta, hvarom Kjelland ingenting säger, och så många
andra smådrag. Det kan egentligen icke vara tu tal
om, hur gubbens kläder hänga på kroppen eller hur
hans tunga brukar röra sig i hans mun (jfr förf:s
»Intuition» s, 26). Hvilket missgrepp begår då icke en
författare, som vill teckna en person genom ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
