Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVI SUCKAR DUT SÄ TUNGT UTI SKOGUN ’<
Och liten pilt han sitter en kulen hösteqväll’
Och leker tyst inunder gula linden:
Han ser hur ljusen brinna uti Guds Faders tjell
Och hör hur löfven prassla under vinden.
Men huru länge pilten i sina drömmar satt,
Allt mörkare blef lunden uti Septembernatt.
Då suckar det så tungt uti skogen.
Och liten pilt han lyssnade, blef hemsk uti sitt mod,
Och böljade att springa utåt leden.
Han tänkte stygga tankar och skrämde upp sitt blod
Och vilsegick på ljungbeväxta heden.
Han tänkte uppå Fader, på Mor och Syskon kär:
„Gud nåde mig, som liten är, om väl jag vore der!"
Då suckar det så tungt uti skogen.
Men månen träder stilla ur sönderbrusten sky
Och kastar silfvértäcket öfver jorden.
Och skuggorna förskräckta till bergens fotter fly,
Och trollena de flyga uppåt norden.
Och bergens toppar glimma — men skogen han är mörk,
Och ufven sjunger sorgesång i regnbegjuten björk —
Då suckar det så tungt uti skogen.
Och liten pilt han löpte utöfver vidan hed
Och tänkte uppå mången gammal sägen.
Och himlens stjernor skredo och natten led och led,
Men ej så träffade han rätta vägen.
„J blida stjernor alla uppå den höga stig,
J vissnade små blommor, o sägen, sägen mig:
Hvem suckade så tungt uti skogen?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
