Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men alla stjernor tego och liten blomma teg,
Och pilten många bittra tårar fällde.
Så kom han till små elfvors tjell. — Med vingesnabba steg
Han midt i deras lätta ring sig ställde.
„O J, som träden dansen på ljungbevuxen stig,
J skönaste små syskon, o sägen, sägen mig:
Hvem suckade så tungt uti skogen?"
Och liten elfvadrottning med fagra läppar log
Och smekte liten pilt på röda kinden.
„Gråt icke, vackra gosse, fastän du vilse drog,
Fastän du blef så hemsk inunder linden.
Men sätt dig här på tufvan å ljungbevuxen stig
Och torka dina tårar, så skall jag s^ga dig
Hvem suckade så tungt uti skogen.
„När natten sakta stiger utöfver land och sjö
Och dagens sorl begynner att försvinna,
Och vågen går till hvila inunder grönan ö
Och alla vackra stjernor böija brinna,
Då blifver himlens båge så ren och spegelklar,
En här af goda englar så tyst derunder far
Och gråter silfvertårar öfver jorden.
„Då ser i himlens spegel sin bild den arma jord,
Och finner sig så dyster och förkastad,
Hon täljer alla synder, all lögn och flärd och mord,
Hvarmed hon är se’n tusen år belastad.
Då far en dödens rysning igenom hennes merg,
Då bedja alla dalar, då bigta alla berg,
Då suckar det så tungt uti skogen."
„Haf tack, du elfvadrottning, det glömmer jag ej mer,
Ej heller fruktar jag att hemåt vandra.
Se der! i månens strimma min rätta stig jag ser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
