Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Ludvig Runeberg - Ur „Hanna“ (Tredje sången) - Ur „Kung Fjalar“ (Tredje sången)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Icke dess mindre skyndade dit de unga på brantens
Bugtiga stigar, och snart uppnådde de toppen af åsen.
Rikare röjde sig der den skiftande nejden: en
ändlös
Tafla af skogar och vatten och fält utbreddes för ögat,
Klädda i skimmer ännu af aftonens mattade purpur.
Skaror af vandrare skymtade fram. Bland lundarnas
stammar
Glimmade stundom en duk och försvann med den
skyndande tärnan;
Medan en annan fyllde dess rum med vexlade färger.
Tyst var vinden, en fläkt ej rörde sig. Hjordarnes
klockor,
Kärlekens smältande sång, från_ensliga stigar besvarad,
Hördes ur dalarna blott, och ibland till de döende
ljuden
Fogade ljuft vallhjonet en ton, mångdubblad af echo.
Ur ”Kung I^jalar”.
(Tredje sången).
Så talar sagan: fjerran i Lochlin satt
I fridsällt rike herrskande Fjalar,
Nämnd var han Lodins storm i sin ungdoms dar,
Kring länder och haf han glömmes ej än.
Nu var han gammal vorden och trött vid strid,
Drack mjöd, tog skatt och skipade lagar,
Ur slidan ficks knappt mera hans glömda svärd,
Och nakna på stranden lågo hans skepp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
